En kort introduktion till buddhismen
Den historiske Buddha föddes för ca 2500 år sedan i ett litet kungadöme (Kosala) i norra Indien mot gränsen till Nepal. Hans namn var prins Siddhartha Gautama av Sakyaklanen. Trots att han hade all materiell rikedom, som han kunde önska, kände han sig inte lugn och fridfull i sinnet.
Han insåg att han måste lämna sin skyddade tillvaro i palatset och gå ut i världen för att ta reda på vad meningen med livet egentligen är. Så en natt när alla sov lämnade han hemmet och började sin vandring som andlig sökare. Efter flera års studier bemästrade han olika meditationsmetoder och asketiska övningar, som lärdes ut på den tiden, men insåg att de inte ledde till den djupa insikt och förståelse han sökte.
Vid den här tiden befann sig prins Siddhartha i byn Uruvela, som numera heter Bodh Gaya i staten Bihar. Han satte sig under ett stort träd för att meditera. Han satt där hela natten och när morgonstjärnan steg i gryningen nådde han uppvaknandet, Nirvana, insikten om tingens rätta natur och då blev han en så kallad Buddha. Så Buddha är egentligen en titel som betyder Den uppvaknade.
Buddha Gautama gör inte anspråk på att ha fått inspiration eller uppdrag från någon högre makt eller gud. Han såg sin visdom som helt och hållet mänsklig och möjlig för alla människor att nå. Det är visserligen inte en lätt sak att nå människans högsta potential, men det är inte omöjligt. Vid sitt uppvaknande var Buddha 35 år och han spenderade sina återstående 45 år i livet med att vandra omkring på norra Indiens slätter och undervisa om sin lära, som han kallade Dharma. Många män och kvinnor följde honom och blev ordinerade som munkar och nunnor i Sanghan, som den buddhistiska församlingen kallas.
Buddhismens grundläggande världsbild går ut på att alla varelser och företeelser i universum hör ihop och är ömsesidigt beroende av varandra. Buddha talade ofta om naturen, hur den ger människan allt hon lever av. Han och hans munkar bodde ofta under bar himmel i olika trädgårdar som hans beundrare har ställt till förfogande. Han var speciellt förtjust i träd. ”Här finns träd och träds rötter, här kan vi meditera....” sa han ofta. Enligt berättelserna så föddes och dog han också under olika träd.
Genom meditation är det möjligt att vända uppmärksamheten inåt mot det egna sinnet och iaktta vad som verkligen händer där. Det är detta som leder till insikt om hela livet. Buddhismen är en religion där praktisk psykologi och filosofi intar en stor plats. I de buddhistiska skrifterna kartläggs det mänskliga medvetandet på ett detaljerat och tidlöst sätt, som är användbart även i vår tid. De moderna ”mindfulness-terapierna” kommer ursprungligen från buddhismen.
Efter Buddhas död spreds läran ut över hela Asien. Den påverkades av de kulturer den kom till och delades upp i olika riktningar.
Theravada - de äldres väg - finns i nuvarande Sri Lanka, Thailand, Burma, Laos, Kambodja och Vietnam.
Mahayana - den stora farkosten - innefattar bl.a. Zen i Japan, Chan i Kina, Rena Landets buddhism samt
Vajrayana - en gren av Mahayana som utvecklades huvudsakligen i Tibet och Mongoliet.
I ursprungslandet Indien utplånades buddhismen nästan helt på 1200-talet på grund av muslimska invasioner. Men den har återuppstått i liten skala under 1900-talet genom doktor Ambedkars väckelserörelse för kastlösa, som genom att konvertera till buddhismen kan undslippa det hinduiska kastsystemet.
Theravadabuddhismen har också återuppstått i Indien genom bland annat Mahabodhi Societys mission och upprustande av buddhistiska heliga platser. Även S N Goenka, en lärare från Burma, har etablerat många center i Indien. På grund av Kinas invasion av Tibet kom många tibetanska flyktingar, inklusive Dalai Lama och andra ansedda lamor till Indien. Detta bidrog till att tibetansk buddhism har spritts från Indien till Europa, Amerika och andra världsdelar.
Till västerlandet kom buddhismen först under det sena 1800-talet, men det var inte förrän mot slutet av 1900-talet som buddhismen blev allmänt känd och även praktiserad i väst.
Buddhismen har påverkats av de kulturer den kom till och kan därför, i alla fall på ytan, ha mycket olika utformningar. Det finns dock många gemensamma läror i alla buddhistiska traditioner. De mest centrala är de tre juvelerna, de etiska träningsreglerna, de fyra ädla sanningarna och den ädla åttafaldiga vägen.
Theravada – de äldres väg – finns i nuvarande Sri Lanka, Thailand, Burma, Laos, Kambodja och Vietnam.
Mahayana – den stora farkosten – innefattar bl.a. Zen i Japan, Chan i Kina, Rena Landets buddhism.
Vajrayana – en gren av Mahayana som utvecklades huvudsakligen i Tibet och Mongoliet.
Buddha - den historiske Buddha och även möjligheten att själv bli en uppvaknad person.
Dharma (sanskrit), Dhamma (pali) - Buddhas lära eller väg.
Sangha - den buddhistiska gemenskapen, särskilt munkar, nunnor och de som nått insikt, men även den breda sanghan av alla som följer Buddhas väg.
Man åtar sig att träna på
1. att avstå från att döda
2. att avstå från att stjäla
3. att avstå från att missbruka sin sexualitet på ett sätt som skadar en själv och andra
4. att avstå från att ljuga eller använda annat skadligt tal
5. att avstå från att missbruka alkohol och andra droger som fördunklar sinnet och gör att man tappar omdömet.
De fyra ädla sanningarna ska inte ses som trossatser utan som insikter om upplevd verklighet.
1. Sanningen om att det finns otillfredsställelse eller lidande i livet (dukkha).
2. Sanningen om att orsaken till dukkha är vårt fasthållande av känslor såsom begär, girighet, motvilja och hat, som ger upphov till alla slags negativa handlingar.
3. Sanningen om dukkhas upphörande - befrielse eller uppvaknande (nirvana).
4. Sanningen om vägen som leder dit - den ädla åttafaldiga vägen. De åtta stegen är: rätt förståelse, rätt tanke (intention), rätt tal, rätt handling, rätt försörjning, rätt ansträngning, rätt uppmärksamhet och rätt koncentration.
Den ädla åttafaldiga vägen täcker in hela det mänskliga livet. De s.k. rätta stegen ska ses som en strävan att bli äkta och sann mot sig själv och andra. Man tränar sig i att vara en god människa, som försöker leva ett gott liv tillsammans med sina medmänniskor. Att leva uppmärksam här och nu där vårt liv verkligen utspelar sig, inte i minnen från det förgångna eller i planer för framtiden. Den buddhistiska vägen är i allt väsentligt en träning för att nå insikt, visdom, medkänsla och kärleksfull vänlighet, samt befrielse från onödigt mentalt lidande.
Om man råkar vara född i ett buddhistiskt land av buddhistiska föräldrar så blir man automatiskt buddhist, precis som många svenskar förväntas vara kristna när de föds. Därför finns det förstås även många buddhister som inte praktiserar meditation eller sätter sig djupare in i lärorna, precis som det finns många kristna som aldrig ber eller går i kyrkan. Om man som icke-buddhist skulle vilja bli buddhist så är det ganska okomplicerat och det är ett beslut man tar själv. Det finns ingen test som man måste genomgå eller någon som kontrollerar om man duger som buddhist. För de flesta människor är det något som växer fram gradvis efter kontakt med buddhismens meditationsmetoder och lära.
Det förekommer s.k. inträdesceremonier där man inför en buddhistisk företrädare formellt tar tillflykt till De tre juvelerna: Buddha, Dharma (sanskrit)/Dhamma (pali) och Sangha.
Men eftersom buddhister är väl medvetna om alltings föränderlighet och förgänglighet, så behöver detta inte innebära något livslångt åtagande, om man ändrar sig senare. Man kan också vara buddhist utan att formellt ta tillflykt. Det är ofta fullt möjligt att delta i buddhistisk meditation, undervisning och retreater utan att ta tillflykt till De tre juvelerna.
Man kan ta tillflykt för en timme, en dag, en helg eller ett helt liv. Även buddhistiska munkar och nunnor är fria att avbryta sitt åtagande om de finner att den livsformen inte passar dem längre. Vill man ta tillflykt till Buddha, Dharma och Sangha så är det mycket enkelt. Man uttalar följande verser tre gånger, endera själv eller kanske vanligast tillsammans med en buddhistisk grupp, en munk eller en lärare:
Jag tar min tillflykt till Buddha.
Jag tar min tillflykt till Dharma (Dhamma).
Jag tar min tillflykt till Sangha.
Ofta tar man också löftet att följa de fem träningsföreskrifterna efter bästa förmåga, vilka är att avstå från att: döda, stjäla, missbruka sin sexualitet, ljuga samt missbruka alkohol och andra droger. Så officiellt är det dessa två moment som gäller som "konvertering" till buddhismen. Men man kan även recitera tillflykterna och träningsreglerna i något buddhistiskt sammanhang, t ex som inledning till en ceremoni eller meditation, utan att man för den skull plötsligt ofrivilligt har blivit buddhist. Det viktigaste momentet som krävs för att bli buddhist är det egna valet och viljan att följa den buddhistiska vägen.
Vad innebär det att ”ta sin tillflykt” till Buddha, Dharma (Dhamma) och Sangha?
Ordet ”tillflykt” ger en känsla av att man söker stöd och vägledning hos något som kan ge en djupare mening till ens liv. Tillflykterna är dock inga trosartiklar, utan snarare en handlingsförklaring, något att medvetet och aktivt testa och utforska - för att förstå dem och förverkliga dem i sitt eget liv.
Buddha som tillflykt innebär alltså både att man hämtar inspiration och vägledning av den historiske Buddha och att man inser att man själv måste utöva den buddhistiska vägen och komma till insikt (uppvaknande). Buddha är föregångaren och vägvisaren, som lärde ut vägen till andra, så att de själva kunde gå den.
Att ta tillflykt till Dharma (Dhamma) innebär att man åtar sig att studera och utöva Buddhas lära. Dharma är ett ord med många betydelser, främst betyder det lära, väg och sanning. Utmärkande för läran är att den är ett redskap, en metod som ska användas. Metoderna skiftar i de buddhistiska traditionerna, men olika former av meditation är det vanligaste sättet att utforska och förstå kroppen och sinnet och den s.k. yttre världen, vilket öppnar möjligheten till uppvaknande.
Sangha syftar till den buddhistiska församlingen och gemenskapen. Att ta tillflykt till Sangha innebär att man värdesätter den vägledning och inspiration man får av den ordinerade sanghan (munkar och nunnor), sina lärare, sanghaledare och sin tradition. Men också att man stöder varandra i sin utövning och i det dagliga livet. Man behöver inte bli munk eller nunna för att vara seriöst utövande buddhist. Den ordinerade sanghan är mycket betydelsefull i den buddhistiska världen, men den är också beroende av en mycket aktiv och stödjande lekmannaförsamling. Även på Buddhas tid fanns upplysta lekmän och kvinnor, vilket inte alltid lyfts fram.
Sammanfattningsvis kan man säga att en buddhist är någon som tar tillflykt till De tre juvelerna, som efter bästa förmåga följer De fem träningsföreskrifterna, som oftast utövar någon form av meditation och som stödjer sin sangha genom generositet och god vilja.